Den 12 april 2014 stormade IS-soldater tidigt på morgonen in i den jazidiska byn Kochto i Sinjar.
Byborna beordrades att bege sig till byns skola. Där separerades männen från kvinnorna och barnen.
Männen fördes till lastbilar och kördes iväg till ett närliggande område, där de alla sköts till döds.
Massmorden, misären och våldtäkterna som begicks av IS visades öppet på Internet.
Samtidigt flydde miljontals människor från kriget i Syrien.
I detta skede tog sig terroristen Mikael Skråmo med sin fru och sina barn till Syrien för att delta i mördandet och plundringen.
Han hade även sin svärmor med sig tillsammans med barnen. Svärmodern bodde i Raqqa en längre tid, men återkom till Göteborg 2016.
Journalisten Magnus Sandelin träffade svärmodern 2016. Hon uppgav att livet i kalifatet var fantastiskt och att hon kände sig tryggare i Raqqa än i Göteborg.
I Uppdrag granskning visade man också att svärmodern försökte rekrytera jihadister till Syrien.
Skråmofamiljen köpte och sålde dessutom slavar.
Den jazidiska flickan Baseh Hammo har identifierat Mikael Skråmo som en av sina slavägare.
Hon har berättat att Mikael Skråmo låste in henne i flera dagar utan mat och misshandlade henne.
Mikael Skråmo har deltagit i IS’ mördande och plundring under hela denna tid.
När IS’ sista fäste Baghouz attackerades, insåg de främsta jihadisterna att staden var omöjlig att försvara.
I detta skede kom Mikael Skråmo på idén att skicka sina barn till Sverige.
Mikael Skråmo, liksom andra jihadister i samma situation, vet att Sverige skulle sörja för barnens välfärd om han skulle förklaras död.
Sannolikt skulle Mikael Skråmos svärmor också bli den som skulle uppfostra Skråmos barn till rättrogna salafister, om de kommer till Sverige.
Det finns än idag inget som styrker att Mikael Skråmo verkligen är avliden. Det finns en påtaglig risk att hans påstådda dödsfall är ett falsarium.
IS är inte på något sätt utraderat, utan är fortfarande verksamt, om än på ett förändrat sätt.
Även idag finns många jihadister som vill ansluta sig till IS.
När IS har omgrupperat sig efter att de har drivits ut från Baghouz, har barnen plötsligt blivit en börda för Mikael Skråmo när han ska delta i IS’ fortsatta terror.
De som följer utvecklingen i Syrien har kunnat konstatera att IS’ terrorister utför dåd dagligen.
Om Sverige skulle acceptera att ta Mikael Skråmos barn hit så skulle detta innebära att man skulle underlätta för Mikael Skråmo att fortsätta att delta i IS’ terror och mördande.
Det finns inte många redskap som skulle avhålla jihadisterna lika mycket från att ansluta sig till jihad, som om de skulle veta att deras handlingar skulle utsätta deras fruar och barn.
För att motverka nya anslutningar till jihad är därför viktigt att jihadisterna inte ska komma undan en sådan oro.
Ett annat agerande skulle innebära att man förenklar för jihadisterna att ansluta sig och fortsätta med terrorn och mördandet.
Mikael Skråmos svärfar, alltså maken till den kvinna som levde i Raqqa en längre tid och lovprisade kalifatet och försökte rekrytera jihadister
sedan hon återvände till Sverige, har i känslomässigt betonade nyhetsinslag vädjat till svenskarnas känslor för sina utsatta barnbarn.
Men det finns många hakar med att hämta IS-jihadisters barn till Sverige och man bör låta bli att dras med i någon form av känslomässigt drev för barnen.
Om någon av barnens föräldrar är i livet och är kvar i Irak eller Syrien med IS, har barnen större anknytning till den föräldern eller de föräldrarna än till något i Sverige.
Om det skulle kunna bevisas att barnens båda föräldrar är avlidna, kan frågan bli en annan.
Om barnens föräldrar eller någon av dem var svenska medborgare och barnen var födda och folkbokförda i Sverige, skulle kanske inte finnas någonting som skulle
kunna förhindra barnen från att återvända hit.
Men om barnen har fötts i Syrien eller Irak är de troligen inte folkbokförda i Sverige.
I sådana fall och om föräldrarna är avlidna, är frågan hur man skulle kunna styrka att barnen har rätt till ett svenskt medborgarskap och att resa till Sverige.
Det måste ju finnas någonting som styrker att det är till Sverige som barnens största anknytning finns.
Det går inte att uteslutande lita på anhörigas muntliga påståenden, särskilt inte i fallet Mikael Skråmo.
Södertälje den 30 april 2019
ACSA
Özcan Kaldoyo
Olle Wiberg
Jakob Rohyo
ADO
Sait Yildiz
